Historien om den simmande ponnyn!

Okej, Vet inte om jag är den enda som vart med om detta!
Så ska bli spännande att berätta!

Det var minst 40grader varm och jag befann mig i Malta.
Solens vämre var stekande och även skuggan fick svetten att rinna.
På Gadihra där vi då befann oss hade äntligen ett mirakel uppstått.
För första gången på min visstelse på Malta hade en restaurang
uppenbarat sig med mat, som jag TÅLDE!
Synd bara att plånboken var lika tom som min mage och skulle behöva en rejäl påfyllning!
Sån tur va var jag inte ensam.
Runt omkring mig kryllade det av svettiga turister med gula väskor.
Även jag var en av dom med gula väskor, kanske var det någon sorts "tradition" bland dumma elever från världens länder?
Omedveten om mitt öde hade jag turen att få låna pengar av mina utrotningshotade vänner.
Menyn var enformig och väldigt kort med med stor beslutsångest valde jag en pizza.
Tanken slog mig aldrig att kolla igenom vad pizzan egentligen innehöll, utan lät min tomma mage bestämma helt blint!

På restaurangens uteservering, (faktist fanns det ingen innesevering, men jag föredrar ändå att kalla det uteservering) var det människor så långt ögat kunde nå, och vi slog oss ner vid ett bord i hörnet som vätte ut mot havet.
Oh damn va fint det var och ögat lekte förfullt med det som skådades framför.
Då, plötsligt!
Blicken stannade till och en obehaglig känsla inom mig tog över.
Sa jag obehaglig? Nej, snarare totalt ökänd, mer som att ha gjort en ny upptäckt, som att för första gången uppleva något absolut ovanligt.
Som en flygande groda, eller kanske ännu värre, en springade daggmask!
Inget av det stämde iallafall in på det vi då skådade!
Nere i vattnet simmade en.... PONNY!
Jag vet inte hur den hade tagit sig dit, eller vart den kom ifrån,
men den var fast besluten om att komma längre ut till havs.
Dock var det något som hindrade den.
Ett slitstarkt koppel var fast bunden kring ponnyns hals och ägaren förskte med all sin kraft hålla kvar den vilda lilla ponnyn!





Ponnyn var vit, och vi var alla överens om att den MÅSTE ha kommit ifrån Island, Japp, det var helt klart en vit ISlandshäst!
Vi satt alla helt facinerade vid vårat bord och gapade med stora munnar ut mot havet och höll nästan på att missa en servetris gapande i bakgrunden.
"44" Skrek en dov röst ut bland allt folk.
Shit, vilket nummer hade vi?!
Febrilt letade jag efter lappen med beställningen på, men den verkade näst intill borta, kanske stulen?!
Just när skulle börja granska min gåta närmare såg jag lappen ligga på golvet tätt intill bordet bredvid.
Ja, det var faktist GOLV under oss där vi satt!
I sista sekunden fick jag syn på nummret, 44, och kunde stolt hojta till och få min efterläntade mat.
Pizza med ost och....Bränt?!
Vet inte riktigt om det var så det stod på menyn, men även fast den sandiga botten knapprade i munnen, den brända osten gav en skumm smak liknande pappas rostade mackor och kryddorna på pizzan hade samma identitiet som våra Svenska granbarr, så smakade det underbart.
Det var det närmaste mat jag någonsin hade kommit under hela resan!!

Tillbaka till ponnyn!
Den mystiska ponnyn var fortfarande skeppad i vattnet, lika ivrig att nå till havets horisont som innan.
Då, plötsligt slog det oss!
När den lilla ponnyn helt plötsligt drogs upp på land av sin "ryttare" såg vi till våran besvikelse att våran glamorösa islands ponny oturligt nog bara var en vit liten terrier hund på en simtur i havet..