Frågan är, hur hamnade vi där?

Hur fan skulle du reagera, om du mitt i natten, påväg hem från Stockholm skulle hoppa av vid gillinge banan för att bli hämtad av din mamma men märker att du hoppat av HELT fel!?

Jossan och jag var sugna på att göra något annorlunda,
så vi åkte till Stockholm för att gå på den omtalade "the vocie 06".
Väl framme insåg vi att det kanske inte skulle bli så roligt som vi hade tänkt oss.
När dom första artisterna uppträdde stod vi stolta nästan längst fram i folkmassan och kämpade för att ha luften kvar i lungorna.
Men efter ett antal minuter insåg vi att komma där ifrån med livet i behåll var näst intill omöjligt om vi skulle stå där framme i 5timmar och började därför mova oss bakåt, Bland 20 000 människor.
Okej, det tog oss längre tid att ta oss bort från folkmassan än va det tog för oss att käka upp våran mat på mc.donalds.
Det var nml dit vi vandrade sen..
Maten var som vanligt ingen höjdare och vi lämnade Donken med tomma muggar, full chicken nuggets låda, fulla pommes askar och en halv äten cheese burgare.
På 2blåa sekunder bestämde vi oss; Vi åker och hälsar på Rasmus som jag träffade i Malta!
Men var befann han sig?!
Efter 6 signalen svarade han och vi fick beskedet; Han befann sig i Kallhäll.. Så vi det var dit vi skulle ta oss.
Vänta nu, KALLHÄLL?!
Vart fan ligger KALLHÄLL?!
Okej, andas.. Pendeltåg.. mot Kungsängen.
Frågan är vart fan får pendeltåget ifrån??
Vi tog oss till centralen och letade efter rätt pendeltåg, när vi var framme där vi trodde det var fick vi vända.
Vi hade tagit oss till Arlanda express, så dom rekomenderade oss att vända tillbaka till sls del av centralen.
Vi trängde oss i köer, sprang in i folk och mosade småbarn.. Så äntligen kom vi fram.
När vi väl satt på pedeltåget blev vi informerade, Det skulle ta oss 30min.
30min in till Kallhäll, världens ände för att träffa Rasmus i 20min, och sen ta pendeltåget tillbaka.
Vi åkte alltså 30min, för att stanna i 20, och åka tillbaka 30min.
När vi kom Danderyd för att ta bussen hem fick det bli en 625, bussen som går över alla världens vägar för att ta sig till Rimbo.
Vi stod inte ut, Bussen var knökfull och magen höll på att vända sig ut och in.
Nej, inte åksjuka just NU!
Vi var tvugna att ta oss av! Klockan var runt 22.40 och vi var tvungen att kliva av.

Framme vid gillinge banan var det bestämt att Mamma skulle komma och hämta oss, så när skylten visade "Gillinge" var det dags att kliva av.

Men va nu?! När bussen åkte iväg såg vi det, det var inte Gillinge banan!? Det var mitt ute i skogen, i No where!
Vart var vi, hur kom vi dit?!
När bussens ljust sagta dog ut blev det allt mörkare, tillslut såg vi intre ens vägen vi stod vid.
Tät skog framför oss, tät skog bakom oss, en liten väg i mitten, och vänta.. 1 liiitet hus långt borta?
Vi var helt vilsna och borttappade, vi tappade bort oss själva.
Mamma visste inte hur hon skulle ta sig dit, våran vägbeskrivning och platsbeskrivning var inte dom bästa.
Det kusligaste var att längre bort sken ett ljus från en lampa, och 2 killar stod och skrek hej vilt.
Hur skulle det gå!?

Vi stod där själva i 20min.. men sen 1chans på miljonen, ena killen var från RIMBO!
Alltså, vi var mitt ute i no where, bland skog, en liten väg och ett miiiini hus och det visar sig att killen är från rimbo och bor i huset där borta?!
HUR stor är chansen?! Seriöst!!!
Dom visade oss till vägen till Gillingebanan och följde med oss enda fram.
Och vilken lycka när Mammas bil stod och blinkade där borta..

Jag VET att det inte var första gången något sånt händer oss, och jag VET att det inte var den sista..

Sån tur fanns kameran med och fångade allt på bild :) Hallå, jag är jue mammaaratzzin! ;P